Jag klickar runt på nätet; spanar in communities, bloggar, nyheter, skvaller, och plötsligt slår mig vetskapen om att varenda jävel är den andre olik. Vi söker alla olika saker, och vissa saker ter sig skräckinjagande banala i jämförelse med andra. Vissa söker den där inre friden, harmonin, lugnet och kärleken till sig själv. Återigen andra vill ligga, medan vissa människor dör av längtan efter senaste chockbilderna på Nicole Richie och inte kan bärga sig förrän det-eller-det märket på klänning släppts var-det-nu-släpps. En del människor måste vara djupa och briljera med alla svåra böcker de läst, varpå jag klickar in mig på en ny sida, till en ny blogg, och ser en människa som enbart skriver sakliga vardagsbetraktelser.

Och det är då det slåt mig, att ingen är den andre lik. Inte när det gäller de behov vi vill ha tillfredsställda. Så tänker jag efter: "Vad vill jag ha, vad behöver jag för att vara nöjd, glad och tillfredsställd?"

Just nu finns det i stort sett bara en sak som ligger högt på den prioriteringslistan, och än en gång har jag gett mig fan på att försöka styra upp det hela, hur jag nu ska lyckas med det som den lilla fegis och försiktighetsfröken jag trots allt är. Men jag har förstått att vissa saker helt enkelt inte funkar för mig, att jag inte ska nöja mig med vad som helst, vem som helst och var som helst. Det är verkligen dags att sluta skämmas och börja ta mer ansvar för mig själv.

Och i det ingår följande:

- Jag ska inte involvera mig med människor som - enligt mitt tycke - dricker för mycket. En eller två öl varje dag är för mycket. Bye-bye, you people. Ni får dricka er feta, rödögda och asociala i fred. Jag vill inte störa.

- Jag ska börja sätta ner foten oftare, lära mig säga att "Nejtack, det här är jag för bra för, så släpp min hästsvans nu, för jag är inte en sådan som låter mig hållas fast."

- Det är dags för mig att börja ta för mig mer, become more of a guy, om man får säga så. Vad jag vill räknas också. Och inte minst vad jag tycker.

- På något sätt måste jag hitta människor som stimulerar. Människor som är kreativa. Människor som är sociala tänkare på samma gång som de är ensamvargar med lika stora högar böcker i sängen som jag har. Människor som lever, inte bara flyter med.


Jag har liksom fått nog, och det är en energigivande insikt. I natt på jobbet kände jag verkligen energin bubbla upp inuti. Det finns något för mig, och jag vet vad jag vill ha. Världen kan inte vara så orättvis att den förnekar mig de godsaker jag behöver för att må bra.

And man, I really do need some sweets... Nu var det alldeles, alldeles för länge sedan, och jag tror att jag kan hävda att det nog nästan var ett halvår sedan sist. Typ. Ge mig, ge mig, ge mig. Jag har alltid dragits åt sådant där som inte är riktigt rumsrent.

(Och varför häver jag i mig en RedBull innan jag ska gå och lägga mig efter att ha jobbat hela natten?! Pucko!)