Vad är värt och vad är inte värt...?
När jag slängde sopor i natt tittade jag ut över tjärnen nedanför jobbet; dimman steg upp och ute var det sådär krispigt sval, frisk luft det bara kan bli på landet. Så kände jag hur mycket jag faktiskt tycker om vad jag gör, och hur bra jag faktiskt tror att jag är på det jag gör. Därefter tänkte jag "Är det värt det?!" Piteå, alltså. Är det värt att kanske sumpa chansen att äntligen samla ihop de där resterande a-kassetimmarna för att leka student åttiotvå mil norrut, på en utbildning jag lika gärna skulle kunna hoppa av efter jul, eller en utbildning som kanske för mig tillbaka exakt där jag är nu, men om fyra och ett halvt år och en examen senare?
Ooh, jag är så ambivalent, för innerst inne vet jag att det nog är ganska färdigt med det mesta här i kommunen. Varför vara här? Det räcker praktiskt taget med att snegla sig över axeln, och vad man ser är i mångt och mycket... Inte tragik, kanske, men snudd på, i många fall.
Jag tror att det finns någonting som faktiskt ger mer än att sitta i en sunkig lägenhet, tycka synd om sig själv, kedjeröka under fläkten och bli en patetisk psychobitch from hell som inte lyckas med något alls i sitt liv bara för att till slut hooka upp med någon som nöjer sig eftersom alla mindre tragiska partneralternativ redan var tagna. För att någon lika tragisk jävel som en själv hann före. Blåst på konfekten, liksom. Snuvad på (allmän)bildning, upplevelser, människor, tankar och möjligheter. Och insatt utan ordination från behandlande läkare på skvaller och "Lova att inte säga något till..." som på sin höjd tjugofem minuter senare inte nått bara en andra part, utan även en tredje och en fjärde.
Men, som den gangsing jag är älskar jag naturligtvis skvaller. I synnerhet då det handlar om människor man kan garva åt. Skadegläde är den enda sanna, vilket är en sanning bara det. *skrattar* Nå, en parentes.
Jag vet inte vem man kan fråga, om någon vet hur jag är så är det Sofia. Så, Sofia, ska jag chansa och tror du att jag faktiskt kan genomföra det här? Kollrig i huvudet som jag är just nu tvekar jag åt bägge håll, det växlar verkligen från dag till dag, men... Som sagt... Det kanske finns mer än Gagnef för denna fröken. Eller?
Du funderar och analyserar allt till sin ände vännen. Utifrån dina blogginlägg så kan man rätt klart och tydligt utläsa att du är klar med Gagnef. Så varför inte byta miljö? Men du ska inte flytta til Piteå och påbörja en utbildning bara för att du ska göra något. Vill du verkligen detta? Är du redo att lägga ner blod, svett och tårar för att ge Piteå och journalistutbildningen en chans? Det kan inte jag svara på, det är ett val du måste göra själv. Men jag vet att du är en jävel (en bra sådan!:) på att skriva och jag tror att man tyvärr behöver en formell utbildning för att komma någonstans. För Lisa - med dina ord kan du komma hur långt som helst!!! Att torka skit på Gagnefsgården har du gjort så att det räcker... ;) *kram* från Sofia
lisa åker du inte till piteå och gör ett jävla bra försök kommer du sitta i din sunkiga lägenhet om 20 år och ångra dig.det kan inte mer än bara gå åt helvete men då har du ju iaf försökt och vet att det va inte det du skulle göra så snäppa upp dig lite och tänk på vad du kan bli när du är klar med din utbildning.kaffe dax dågon dag tycker jag va ett tagsen nu. ha det strålande:-)/micke
