Minns ni när man kunde annonsera i typ Kamratposten eller Lyckoslanten efter brevvänner? Det var back in the good ol' days då inte en käft kunde tänka sig att emaila, och än mindre tillbringa sina lektimmar framför en skärm spelande dataspel. På kojtiden, då vi kids hade fantasi, då föräldrar klädde oss förnuftigt och vi kom hem skitiga, blöta och glada efter att ha spenderat precis hela dagen i skogen. Nå, strunt samma, det var då och det kommer aldrig igen. Men brevvännerna så!

Jag skulle vilja ha en brevvän, en riktig brevvän, någon att skriva allt och inget till, och fick jag riktigt som jag ville skulle det helst få vara en kärleksvän att skriva till. Sådana där löjligt långa, trånande brev innehållande klyschor i stil med att "Du är min luft, och utan dig vid min sida kan jag inte andas..." Or something like it.

Men å andra sidan, jag kan inte ens ta mig i kragen och besvara alla mail jag borde, så det där med en snigelpostkompis skulle nog inte funka, det heller...

Nu ska jag lägga mig med Parry H, läsa en stund och hålla alla tummar jag har för att jag får sova den här natten. Inatt blev det tre timmar sömn: Mellan 23 och 02. Jag avskyr detta. Nitton dagar kvar till ledighet nu.