...går inte hand i hand för tillfället, och likväl är det, antar jag, eftersom jag ska jobba imorgon natt. Nå, mina planer för dagen gick om intet då jag somnade kring, pja, fem, kanske? När jag vaknade kring nollsju med en huvudvärk inte av denna värld bestämde jag mig faktiskt för att backa ur allt vad bilfärder innebär. I synnerhet långkörning. Trist, men så är livet. Det går fler tåg, det vet jag med säkerhet, men... Ah. Så är det. Nu: Nyvaken.

Jag är så grymt sugen på köttfärssås och makaroner. Måste även till modern och tvätta om jag ska kunna åka till Närke på fredag eftermiddag. Synd att jag inte kan tvätta på jobbet... *skrattar* Borde också ta mig tid att fixa mina naglar, plocka ögonbrynen och så vidare och så vidare. Städning av stugan vore också en god idé... Allt har sin tid.

Det faktum att min dag blev... Inte som jag tänkt mig, kanske, innebar också att det jag tänkt göra rätt länge inte heller blev av. Jag får ta det imorgon och helt enkelt försöka låta bli att sova till tre igen.

Och igår fick jag ett telefonnummer av Hanna. Ett telefonnummer till... En gammal... Kärlek, kanske? En sådan där människa som är bevarad med så enorma mängder glädje, vemod, kärlek och... Om-tankar. Jag vet att man inte ska störa i andra människors nyliv, men jag solade iväg ett sms. Faktiskt. Jag väntar mig varken svar eller kontakt, men för mig kändes det viktigt. Den sommaren var makalös, och den mannen minst lika makalös även om han sedan blev till jag-vet-inte-vad. Ibland borde jag lära mig släppa det förflutna. (Det där lät verkligen hur dramatiskt som helst... Haha!)

Ikväll skulle jag egentligen vilja laga middag här, på egen hand, käka framför TV:n och ha en hel drös tända stearinljus överallt i rummen. Jag får nöja mig med familjeliv och tvättmaskin. Så kan det vara.