I min familj är det just nu krig om den enda hyfsat fungerande datorn. Ligistbrorsan anser att familjen ska surfa på en gammal 800mhz medan han sitter och leker på sitt rum med den andra betydligt bättre burken. Jag anser att han tamejfan får spara pengar till en egen dator om han ska ha en på sitt rum. Därför har jag varje morgon då jag vaknat helt sonika knatat in på Ligistbrorsans rum, ryckt sladdarna och burit ner burken. Den här morgonen verkar det liksom han försökte sig på att använda list: Han hade ställt väckarklockan för att hinna slå sig ner framför skärmen innan jag kom för att hämta burken.

Vad han inte tänkte på var två saker. Ett: Hans morgontrötthet och passion för att snooza. Och två: Min effektivitet, det faktum att JAG vaknar av hans väckarklocka samt min morgonpigghet. Således vaknade jag i lugn och ro eftersom han snoozade, knatade in i rummet, ryckte kablarna och tog datorn med mig. Hur lyder nu det där Bibelcitatet...? "LIstig som ormen och...?" Oh well.

Julafton blev faktiskt ganska lugn, undantaget jobbet där det förvisso inte var någon magsjuka på tapeten men nog mycket för att springa en god del av kvällen. Midnattsmässan orkade jag inte med och får helt enkelt ta igen det nästa år. Hoppas jag. Julklappar fick jag, tack så mycket, och gav gjorde jag också. Balans i paradiset ska det vara. Imorgon blir det dessutom hångelbalans i paradiset, räknar jag kallt med. Äsch, vem försöker jag lura? Hångelbalans? Jävlar i mig, här ska det inte bara hånglas... Det ska drickas rödvin också!

Att julen är över står ganska klart. Redan igår kväll var snön borta och regnat hade det gjort. Parkeringsplatsen var till för skridskoåkare, inte trötta Lisor som knatade till bilen. Jag får tacka ungdomligheten för att jag inte ramlade. Broddar är litet tantvarning att införskaffa innan man ens fyllt tjugofem, tycker jag.

Nu ska jag surfa vidare...