Vad jag har ont om just nu är tid. Det är litet - men bara litet - som att vara tillbaka till sommaren då jag gjorde inget annat än jobbade. Nu kör jag en sjudagars igen, ledig en dag och sedan fram till nyårsafton då jag är ledig och därefter hela vägen till departure for Paltland. Av någon anledning är jag ytterst spänd över när, inte om, årets släng av vinterkräksjuka ska bryta ut på jobbet. Peppar, peppar, än har det varit lugnt men jag är för den sakens skull inte lugnad. Från och med idag är vitpepparkornen min best buddy och jag ska käka mer sådana än jag käkar chips. På ett år.

Vinterkylan i Dalaland är ett minne blott. Någon har ändrat i kontrollrummet och switchat om till så som det ska vara: Kallt i norr, tö i söder. Eller i de "norra delarna av södra Sverige" som det heter, mitt Dalaland. Således blir det nog ingen vit jul, snarare en blaskig sådan. Min abstinens efter min ibland bättre hälft har inte gett sig och jag tolkar det som något positivt. På något sätt känns det liksom jag inte kan bärga mig förrän han kommer ner hit. Tre dagar känns oändligt långa... Sick fuck me, men så är det.

Eftersom jag inte gjort något annat än jobbat har jag inte mycket att förtälja. Nu får det banne i mig bli jul. Det är på gång: Om bara några timmar kickar storhelgsOB:t in och jag blir en mycket lycklig fröken i slutet av nästa månad. Hela julhelgen på lönespecen sitter fint. Precis som varje år. Och vad gäller nyår skulle jag vara lika nöjd av att bara sitta framför brasan i stugan och dricka vin med min Magnus. Faktiskt. Saker och ting behöver inte vara så märkvärdiga...

Nu ska jag fördriva tid en timme innan jag ska bege mig mot arbetet. Tjingeling och god jul eftersom jag troligen inte uppdaterar bloggen någon mer gång innan det ska godjulas för fulla muggar.