Om morgontidningen är viktig för somliga människor är just morgnar likt denna så oroligt rogivande och nödvändig för min del; ensam, varm, té och datorn. Det är sådant - mitt enorma behov av ensamhet - som ibland får mig att fundera på om det där med relationer egentligen är för mig, om inte ensam är stark trots allt. För jag menar, jag är stor tjej, kan ta hand om mig själv och behöver inte bekräfta mig själv eller min identitet genom en karl. Men faktum är att jag faktiskt - åtminstone just nu - trivs så bra med Magnus. Jag vill verkligen... Umgås. Och så länge jag kan få vara ifred funkar det. Så länge inget blir klängigt, kladdigt och kvävande funkar det.

Därför står veckotidningar, slaskpress och Hollywoodproduktionerna mig upp i halsen. Relationsmallarna. Hur man ska göra, bör göra; hur man ska vara, hur man bör vara. Jag vill ju inte påverkas av det, men herregud, vem gör det inte?! Så en vädjan till alla slaskpressjournalister, bättrevetare eller relationsexperter: Berätta för mig hur man gör om relationen inte riktigt faller in i mallen? Om han lyssnar trots att han inte förmodas göra det? Om han inte behöver ta hem mamma för att få det städat? Om jag föredrar en kupévärmare i present hellre än spetstrosor? Om jag inte är sådär kvinnligt (om)vårdande och engagerad men han är det? 

Och ibland är det så inihelvete jobbigt med relationer. Jag har ju ingen manual att följa. Hur gör man då?

De senaste veckan har allt varit mer eller mindre fullt upp... Jag är på god väg att köra totalt på radiokursen men just nu vet jag inte riktigt om jag bryr mig. Å ena sidan vore det naturligtvis skönt att klara av den, men med tanke på diverse störande faktorer och rejäl okunskap från min sida ter det sig tämligen omöjligt. Såhär är det: Jag måste få en prata gjord och för det första vet jag inte riktigt vad jag ska framföra som nyhet. För det andra vet jag inte hur jag ska göra för att klippa ihop/redigera skiten och för det tredje är det så tight med tid kvar. Amen. Radioprogrammet står... Still. Och jag vet inte hur jag ska få ihop det alls. Gruppen funkar inte överhuvudtaget och jag orkar inte vara någon slags morsa. När man inte ens kan diskutera, spåna och samarbeta är det illa. Amen to that. Till sist på gnällfronten är jag fortfarande snorig och tjockare än på många år. Det irriterar mig. Jag avskyr att folk därhemma kommer att titta på mig och tänka "Guud, så tjock hon har blivit!" Så snart jag slutat snora och vara så jävla trött ska jag ta tag i det. På allvar God damn it. Fat ain't for me. Det får inte vara det.
 
På plusfronten så: Två introdagar i hemtjänsten här i Piteå. Nyttigt och pengar är alltid bra. Om exakt en vecka hade jag tänkt sitta i bilen med Jeff och Valentina på väg söderut, på väg hem till mamma, mormor, doggen, jobb och money money. Och plugg.

Till sist, innan jag måste fippla iordning mig, vill jag hylla ett stycka karl: Dr. Phil. Jag tittade på Dr. Phil för någon dag sedan, och säga vad man vill om karln, men är det något han bryr sig om är det verkligen kids. Oavsett hur folk än beter sig månar han om ungar. Klockrent.

Nu ska jag ha wavelablektion med radiosnyggot. Jag har inte sminkat mig och helt ärligt: jag varken kommer att få ligga eller egentligen vill ligga heller, så jag bryr mig inte. Det blir bara fyra timmar ögongodis och sådant smakar gott kalla decembermorgnar såhär inför andra advent. (Får man tycka så fastän man har pojkvän? Jag tar mig friheten och förutsätter att Magnus självkänsla pallar det. Den borde då göra det...)