Det känns litet liksom det vore på tok för onödigt att börja någon slags nedräkning, i synnerhet då tanken är att jag ska spendera tre år här. Nå, hur det blir med den saken återstår att se, med tanke på hur jag är och hur litet jag hittills lärt mig om trädgårdsskötsel. Det är litet så, att även om du rent teoretiskt vet hur man ska klippa gräset, rensa i rabatterna och så vidare, så ser grannens gräsmatta alltid mer välskött och lockande ut än din egen. Dock måste jag - I've said this before - lära mig ta hand om min egen tomt innan jag försöker mig på andras eller andra.

Liten update så: En vecka i Norrbotten, har hunnnit bekanta mig med såväl lägenhet som klasskompisar, lyckats få en punktering men inte fart på bredbandet. Har även hunnit med två träningspass, lyckats låta bli rökning annat än till festandet vilket det iofs har blivit snuskmycket av och jag är som bekant inte partypinglan nummer ett. Nåja. Snart börjar pluggandet, antar jag...

Ytterligare några insikter har jag kommit till under min veckolånga vistelse i Piteå:

- Dialekten här är MAKALÖS och den singelkille som närmar sig med sådant tal får mig knäsvag, oavsett hur han ser ut. Nästan.

- Grodor finns det gott om och jag är för hal för sådana. Yäkk. Gag me with a spoon.

- Jag måste komma in i "laga-mat-åt-mig-själv-och-äta-den-ensam"-rutinen.

Nu ska det visst festas. Nice. Eller motsvarande. På återseende så snart min baby bestämmer sig för att acceptera en connection till omvärlden.