Det värsta jag vet är när någon inte kan bemöda sig att visa ett uns tacksamhet när de besöker mig. Alltså, nu syftar jag inte på stående ovationer eller dyra presenter, men vanligt jävla hyfs, ska det vara så förbenat svårt? Är det något som står mig upp i halsen är det människor som inte ens kan erbjuda sig hjälpa till med vad som nu kan tänkas behöva hjälpas till med. Duka bordet. Plocka ur diskmaskinen/diskstället. Diska. Skala potatis. Bädda sin egen säng. Och så vidare. Sådana människor borde inte vara välkomna i någons hem, utan snarare hålla sig på hemmaplan och inte skämma ut sig själv, sina föräldrar och sin bristfälliga uppfostran.

Min mor har lärt mig artighet och för det mesta är jag artig. Det finns dock gånger och det finns människor jag hellre skulle kräkas på än behöva vara trevlig mot. (Det där är INTE ett drag jag delar med min mor; hon tror på att le och bita ihop medan jag är mer av principen "Vet hut, ändra på dig och dra sedan åt fanders!") Vill man slippa vara artig, och vill man slippa vara hjälpsam kan man checka in på Scandic. Ja, det är dyrt, men herrejösses, vad betalar man för då? Jo, att få frukosten serverad, sängen bäddad och rummet inklusive toaletten städad. Det enda man måste göra är att le mot receptionisterna när man kommer och går.

Jag minns när jag i stort sett bodde hos Exets föräldrar med honom, hur mamma då och då skickade med kött hemifrån som tack. Och jag minns hur fruktansvärt pinsamt det var när Exets pappa ringde oss en dag och var tvärilsk över att jag och Exet glömt plocka in efter frukost. Det är bland de gånger jag skämts mest i hela mitt liv. Jag menar, vi hängde ju jämt där. Sov jämt där, käkade alltid där. Det minsta som fanns att kräva av oss var att vi skulle plocka in frukosten och ta reda på efter oss. Alternativet? Att ge fan i det, bara ligga i sängen, sära på benen och lyckas göra sig impopulär hos en hel familj. I sanning en bedrift, må jag säga.

Min skrivlärare Janne sade en gång att jag var för artig, att jag kanske inte behövde fråga innan jag tog en macka hos någon etc. Could be, men jag klarar ändock inte av att bete mig så hos andra människor. Jag hade en väninna en gång - Ms. Cosmopolitan - som helt sonika kuna stövla in hos mig eller min mor, hälla upp sista mjölken, ta sista brödet eller vad sjutton det kunde vara och inte ens ha hyfs nog att säga tack. Att hon dessutom inte lyckades få tillbaka grejerna i skåp, kylskåp och diskmaskin var jävligt imponerande med tanke på hur väl hon visste var allt fanns...

Summa sumarum: Ohyfsade människor är pinsamma och definitivt inte välkomna hos mig.