Little Miss Sådär...

Idag har jag verkligen varit Little Miss Sådär. Jag undar vad det här lågmälda, nästintill depressiva handlar om egentligen? Mycket tror jag handlar om att jag saknar jobbet. Saknar vuxenomgivningen och vetskapen om att jag gör något bra och dessutom får betalt för det. Så, jag grinar en skvätt - eller fler - och så låter jag det vara bra. Låter det vara nog. För jag menar, hur patetiskt är det inte att vara tjugofyra år gammal, sitta i Piteå och grina för att man vill hem till Dalarna? Det är åttiotvå mil, jag är inte tillbaka på Island utan returbiljett. Jesus, alltså. Jag säger då det. Men som tidigare skrivet blir jag inte förvånad om jag är tillbaka på hemmaplan efter jul.

Grejen är bara den att jag inte blir yngre. Jag kommer aldrig mer vara nitton, tjugo och tycka att det är kul att dricka sprit och skrika mig hes. Jag kommer aldrig mer att se något som helst underhållningsvärde i allt det där jag då såg ett underhållningsvärde i. Fördömande? Inte egentligen, bara på mitt sätt riktigt ointresserad. För mig är det inte ballt att två killar står och bankar på ens dörr i mer än tio minuter kvart över sju på morgonen för att ha ut mig på gården till morgongympa. Inte heller är det särskilt kul att gå på led och skrika i enochenhalvkilometer. Tråkig, jag? Definitivt. Nå, jag visste om det. Jag visste redan innan att de här två första veckorna inte skulle falla mig nämnvärt i smaken. Så är det. Little Miss Boring has spoken.

I övrigt...? Hmm... Mycket promenad idag och "ny" frisyr. I och för sig ser jag likadan ut hur folk än klipper mig, men vid åsynen av min lugg innan klippningen skrattade både jag och frisören. Varefter hon kapade av över en decimeter. Jag tror faktiskt att det är vettigt att klippa sig fler än en gång per år. Nu så? Samla kraft inför imorgon. Det är... Fest. Vilken surprise, inte sant? *grimaserar trött*

Kommentarer
Postat av: Håkan Wiklund

Det är dock rätt fantastiskt... Att man vid 24 års ålder tror sig vara gammal och vis.... Rätt egendomlig inställning egentligen och inte speciellt rättvisande. Men det får en att dra på munnen och tänka; jaja, vänta du bara. Been there, done that.

2007-08-29 @ 20:44:23
Postat av: spaceylisie

Då minns du säkert också det där överjävliga i att vara mittemellan?

2007-08-29 @ 20:54:45
URL: http://spaceylisie.blogg.se
Postat av: Håkan Wiklund

Blev du arg nu? Det var inte meningen.
Joo, det är klart... *s* Visst, minns man det. Men, ändå, med åldern ser man det lite annorlunda - trots allt. Det blir lite perspektiv på det hela. Man växer väl förhoppningsvis på några plan; även om man tror man är 19 i huvudet fortfarande. Som jag. Men jag har fått bita i det sura äpplet och inse att: Nej faan det är jag visst inte..
Trots allt har man varit där och redan gjort allt det där (det hör liksom till) - och det är det som får en att dra på munnen. Ungdomen bara tror de uppfunnit något nytt. ;)
Hoppas allt gått bra med flytten och att du installerat dig ordentligt nu. Glöm inte pitepalten... Pappa är ju från Norrland så man är uppvuxen med den. :D

2007-08-30 @ 21:07:29
Postat av: spaceylisie

Nej, varför arg? Icke då. Men, för att citera dig: "Trots allt har man varit där och redan gjort allt det där (det hör liksom till) - och det är det som får en att dra på munnen. Ungdomen bara tror de uppfunnit något nytt. ;)" Däri ligger förklaringen till mitt resonemang. Så, inte allt för olika men åldersmässigt säkert en hel del. Och vem var det egentligen som sade något i stil med att en tanke aldrig har funnits förrän man själv tänkt den? Livet handlar om olika faser, och jag hoppas innerligt att jag kring medelåldern inte ser mig själv som nitton i huvudet utan hellre då som en litet mer vis och utvecklad person än vad jag är idag. Men, jag menar, jag säger inga sanningar som är absoluta. Mina sanningar är sanningar för mig. *rycker på axlarna*

2007-08-30 @ 23:09:22
URL: http://spaceylisie.blogg.se
Postat av: Håkan Wiklund

Nej, det är iofs sant till stora delar.
Nu menade jag nog närmast att man själv tycker man förändrats mindre än vad omgivningen ser och än vad man egentligen har... Och visst har man mognat och levt en del och ser saker och ting mycket mer annorlunda än vad man gjorde vid nitton. Så den tiden är ohjälpligt förbi. :D

2007-09-02 @ 09:35:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0