Och sambon i det här fallet är min dator med fungerande bredband. Kärlek, big time, really.

Well, so what about Piteå? Det är höst, först och främst, och jag har börjat ta ut mitt höstdepp litet i förhand är jag rädd. Totalt onödigt men ack så ofrånkomligt i november. Grejen är bara att det är slutet av augusti, ny klass, nya människor och jag borde verkligen verkligen försöka socialisera. Men, så kommer jag till den där punkten då jag helt sonika sätter mig ner och säger "Varför då? Vad spelar sådant för roll i längden, i det stora hela?!" Asdumt och just oh so me. Nå, det ska väl ge sig den här gången som alla andra. Det gäller bara att rida ut stormen. Så kan det vara.

Nu ska jag... Hrrm. Jag vet faktiskt inte. Snorig är jag också, som fan. Det var den träningen, det!