Ms. Cosmopolitan is. Hufvudstaden vill inte heller ha henne. Vilket säger en hel del. Om jag är litet sådär halvytlig idag var hon tio gånger värre vid födseln och det hela har bara eskalerat. Jag känner ingen annan tjej som lyckats göra sig så otroligt impopulär var hon än hamnat, och det bara genom att vara sig själv. Hennes ex Turken sade till och med under deras förhållande att han alltid tänkte på henne då han hörde DLK's "Egon";

Världen befolkas av mig,
mig och mig och mig,
bara mig och min mamma

Vi kan ta för oss precis som vi vill
Vem som kommer efter oss
det gör detsamma
eller hur?

Medan jag å min sida spelade Lars Winnerbäcks "Idiot" för henne och påpekade att hon kanske borde shape up:

Du sprang så fort du kunde  för att hinna få ett lyft igen.
Du kvittade all din trygghet mot en kick som inte hjälpt dig än.
Du ville bryta isen.
Men du klarade inte krisen.
Det vet du, men det tar emot.
Du kanske borde tänkt på hur du mår.
Du kanske borde tänkt på hur det går.
Du kanske borde tänkt på konsekvensen, mer än kicken, idiot.

Så nu står du på din topp och ingen bryr sig om din egotripp.
Du fick ditt lilla lyft och hänger upp ditt lilla tidningsklipp.
Va kul, att det gick vägen, du som varit så benägen.
Men vem är det som du tävlar mot?
Vad är det egentligen du vill ha?
Vem är det du vill verka som att va?
Du borde leva livet, men du söker nånting annat, idiot!

Du somnar i ett rus och vaknar upp och har en noja till.
Du tänker, nu ska jag för alltid vara soft och cool och tyst och still.
Det är skönt att vara sober,
men som många klaustrofober ser du tystnaden och lugnet som ett hot.
Det kryper och det kliar överallt.
Det hettar till när du försöker ta det kallt.
Du irrar vidare i samma turbulens och ignorerar, idiot!

Du tror att det är livet som är snett, men har du alls nån koll?
Du tar dig nåra turer ut i snåren, sen tillbaks på noll.
Du repeterar fraser om kickar och extaser.
Om att alltid va på stående fot.
Du vill alltid vara fri och leva ut.
Men är invecklad som en råbandsknut.
Och själva livet står och skrattar åt din väntan på mirakel, idiot!

Du tar din vän till krogen, där du trivs och kan va offensiv.
Du talar om dig själv, som om du visste nåt om kärleksliv.
Succéer, kabaréer, entréer och turnéer.
Ignorera gärna vännen mittemot.
Du pratar strunt om allting runtomkring, som om hon inte betydde nånting.
Men, vem är det som du tänker på om natten, när du vakar, idiot?

Vad konstigt att du vinglar för dig själv när du har svårt att stå.
Din vän har gått ifrån dig med miraklet som du väntat på.
Det blir max ett litet skvaller när du slutligen faller.
Och ingen står och tar emot.
Du kanske borde tänkt på hur du mår.
Du kanske borde tänkt på hur det går.
Du kanske borde tänkt på nånting mer än bara kicken, idiot!


And now she's fucking back. *skakar