Septembermorgnar i april...

Jag fick hemskt mycket septemberkänsla av att glutta ut genom persiennerna alldeles nyss, och då jag slog på Rix MorronZoo och de spelar Patrik Isakssons "Innan klockan slår" är jag nästan övertygad om att det är september 2006 igen.

Sov supersött inatt och blev behagfullt väckt kring halv nio och unnade mig därefter att precis lika behagfullt dra mig till i stort sett i skrivande stund. Eller, snarare låg jag i sängen och funderade dels på hur det kan komma sig att jag är riktigt morgonpigg om jag delar säng med någon. Kanske är det en omedveten tanke, litet att "bättre fly än illa fäkta" när det gäller sängkamrater?

Vidare funderade jag på böcker och kom att tänka på en gammal bekant som mest köpte böcker för att det såg snyggt ut, och kanske inte för att hon läste så mycket."Jamen, jag ser ju väldigt beläst ut, om någon kommer och hälsar på och får syn på mina bokhyllor..." Hur nu det kan resultera i annat än skam när besökaren vill diskutera Den Djupa Boken eller varför inte De Stora Samhällsfrågorna som Den Ännu Större Författaren detaljerat analyserat på 689 sidor sömnpiller?

Så inser jag att jag är litet likadan själv, även om min tanke är att jag faktiskt ska läsa allt jag läser, men då måste jag fråga mig varför mitt senaste AdLibris-köp bara innehöll en enda bok jag känner ett sug att läsa, "En spricka i kristallen" av Cecilia von Krusenstjerna, eftersom jag älskar självbiografier och liknande litteratur. Resten av paketet innehöll Selma Lagerlöfs "Löwensköldska Ringen" då jag fått för mig att jag uppskattar gamla Selma, och till sist (köpte jag inte fler böcker?!) blev det Björn Ranelids "Bär ditt barn som den sista droppen vatten" vilket var helt oförståeligt med tanke på att det enda tidigare försök jag gjort med Herr Ranelid inte gick alltför bra. Nå, en vacker dag, kanske...

Slutligen funderar jag väldigt snabbt över varför jag måste läsa alla böcker i en serie även om jag redan läst bokserien och således vet hur den slutar, och till svar på det hade jag en jättefyndig kommentar, en sådan som Marcus nog skulle kunnat ha kommit upp med och naturligtvis har jag glömt den. Alltså blir min fråga till Marcus eller andra snabbkäftade människor följande:

"Varför måste man läsa alla böcker i en serie även om man redan läst alla förut?"

Och jag vill ha ett fyndigt svar, kort och koncist. Litet av ett punchline-svar, tack.

Nu ska jag dricka kaffe och... Ja, just det. Diska, kanske? Eller varför inte blogga?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0