Ska börja med att skapa mig ryggen fri: Nej, jag tycker inte att det är okej att förgripa sig på barn. Absolut inte. Jag bara resonerar på vanligt Lisa-vis.

På Aftonbladet kan man läsa om hur pedofiler fått härja fritt på Helgon.net vilket i sig är rätt vidrigt, men hur som, i artikeln står utdrag från ett forum där vissa mer eller mindre propagerar för pedofili. Så jag frågar mig, sexuell läggning eller sjukdom?

Nu åker jag kanske på pisk, jag vet inte, men jag är benägen att hävda att det faktiskt är en sexuell läggning. En man som bara tänder på män är homosexuell, och detsamma gäller kvinnor som bara attraheras av kvinnor. Och det finns pedofiler som enbart tänder på barn, och pedofiler som attraheras av både vuxna och barn. Ungefär som en bisexuell människa attraheras av både män och kvinnor. Det handlar på intet sätt om att försöka jämställa hetero-, homo- och bisexualitet med pedofili, det är inte alls vad jag fiskar efter, men på något sätt resonerar jag som så, att det finns så otroligt många sexuella böjelser, läggningar och avvikelser, och av alla dem är det mig veterligen endast pedofili som i folkmun kallas för sjukdom.

En nekrofil grimaserar gemene man i avsmak över, tycker att det är tämligen vidrigt, och detsamma gör man över zoofiler, men det slutar liksom där. Killen som tänder på hundar eller hon som älskar att onanera i närheten av lik är bara sick-fucks som kanske skulle behöva litet terapi... Börjar du däremot prata om pedofiler tar vi till brösttonerna; här ska det dödas, kastreras, skadeskjutas osv. eftersom sådana inte ska få härja fritt. Och visst: en pedofil som förgriper sig på barn ska inte få härja fritt. Lika litet som två tonårstjejer i Borlänge som oprovocerat misshandlar och nästan dödar en jämnårig tjej. De ska inte heller få härja fritt.

Så varför blir man pedofil? Läser man i "Pervers?" av Anna Bäsén har de fyra kortfattade vinklingar på det hela. Dels den psykoanalytiska, vilken givetvis hävdar att det handlar om konflikter i barndomen. Den beteendeterapeutiska vinklingen är att det är ett inlärt beteende. Vidare har forskare försökt förklara en pedofil läggning med t.ex. förhöjda hormonnivåer, hjärnskador och t.ex. demenssjukdomar eller psykossjukdomar, vilket inte riktigt stämmer då knappast alla med ngt av ovan nämnda agerar likt en pedofil. Statistik visar dock att de som begår sexövergrepp mot barn oftare än personer i "normalbefolkningen" växt upp i en familj med problem på något sätt, och att dessa har svårare att skapa sig "normala" relationer till andra människor och därför söker sig till barn vilket kan upplevas som mindre komplicerade relationer. Vilket enligt mig naturligtvis får bakvänd effekt: en relation av pedofil karaktär är som något mer komplicerat än en vanlig relation.

Jag anser som så, att fantasier är okej, oavsett vad de handlar om. Någon drog argumentet att "Så om jag skulle gå fram till dig och berätta att din elvaåriga dotter i mina fantasier gör det skönt för mig om kvällarna, skulle det fortfarande vara okej då?" men jag kan inte påstå att det är ett hållbart argument. För jag menar dels att hur vanligt är det att man faktiskt erkänner sina mörkaste fantasier ens för sig själv? Och vidare, varför skulle en människa säga en sådan sak? Lika litet som en homosexuell kvinna skulle berätta för grannen att hon fantiserar om att slicka hennes fitta, lika litet som en transa på kafferasten på jobbet berättar att han ibland tar på sig hustruns stay-up's och kallar sig Viola och lika litet som en zoofil berättar för ägarinnan på hunddagiset att han älskar att ge sin hund oralsex. Enligt de normer vi har i samhället idag gör vi inte så, och avvikelser från normen - medvetna sådana - är nog mest destruktivt. (Nej, jag menar inte att homosexualitet är destruktivt. Eller liknande... Nu menar jag avvikelser modell "Jag älskar att knulla döingar"-kommentarer på kafferasten. Sådant är destruktivt.)

Men: När man omsätter fantasierna i verklighet som pedofili, nekrofili, zoofili eller liknande, DÅ anser jag att det är fel och att man gått över gränsen. Lika mycket som jag anser att våldtäkter är fel och ska straffas därefter anser jag att sexuella läggningar, avvikelser eller kalla det vad man kalla vill, som på något innefattar tvång, förnedring och mentala och fysiska skador ska bestraffas eftersom de alltid sker utan den ena partens godkännande. Övergrepp, med andra ord. 

Däremot, om två vuxna människor vid sina sinnens fulla bruk gemensamt bestämmer sig för att agera ut sina fantasier i form av age play, puppy/pony-play, rape games eller smisk på stjärten, so be it. Det gör inte människor mer sjuka. Inte enligt mig.