Kommer nyss från skolan och har återigen konstaterat hur svårt jag har för osammanhängande människor. Inte fysiskt osammanhängande, alltså, utan tankemässigt osammanhängande. Om man har en diskussion, oavsett vad den handlar om, så håller man sig till ämnet. Man försöker liksom inte bedriva någon form av högre intelligens. Faran med den högre formen av intelligens är att ingen varken fattar eller bryr sig. Jag menar, om vi diskuterar säg...psykoanalysen och Freud är det väl?, på psykologin, har inte ett inlägg om någons... Någons... Skor? någon som helst betydelse. Det är liksom man sitter två personer på en restaurang, kollar menyn och resonerar kring den, när den andre parten plötsligt kläcker ur sig något i stil med "Jag gillar magneter på kylskåp..." Helt irrelevant och fullkomligt obegripligt.

Jag hade tänkt träna kring tolv, men inser att om jag ska ha besök ikväll och alternativt middag imorgon är jag så illa tvungen att leka Anticimex och sanera min heltäckningsmatta som börjat växa.

Later, people.