Lämnade Sälen straxt efter lunchtid igår, med världens noja över att kanske, kanske inte vara körbar. Nå, det fick bära eller brista, hem skulle jag. Och nu kom jag precis innanför dörren. Mellanlandade hos Matthias, där det blev första gången att hålla i en golfklubba och försöka få iväg bollar, varpå det blev både mat och film. Helt plötsligt är det liksom den där Sälenresan aldrig existerat, vilket nog är lika bra. Jag har verkligen lärt mig min läxa. Inte för att jag blev särskilt förvånad.

Nu ska jag lägga mig och läsa en timme eller så, innan jag börjar packa upp väskorna och städa huset. Idag kan nog bli en höjdardag. Typ.