Jag börjar verkligen vackla vad gäller den där Sälen-trippen nästa helg. Det enda som möjligen skulle kunna göra det hela intressant är att se det hela som en dokumentärfilmsproduktion, men då jag saknar kamera saknar jag också möjligheterna att se ett slutresultat. Och inte minst saknar jag de 1445 kronor som skulle behövas typ idag för att boka upp mig på en helt egen stuga.

Så undrar folk varför jag ens tackat ja till resan. Det var mot bättre vetande, tro mig, but all of a sudden, reality suddenly strikes. Och jag tänker att det är synd att jag sålde min gamla Ford Scorpio, då jag med lätthet kunde ha fällt ned baksätet, lagt en luftmadrass där, och tillbringat nätterna i den, i lugn och ro, istället för hysteriskt supande, gråt och tönterier på högstadienivå. Eftersom det är vad som inträffar när mina bekanta ska roa sig.

Jag kanske är annorlunda än de flesta, och feel free to call me a bore, men jag kan verkligen inte begripa varför man inte bokar en stuga för tio pers, och sedan faktiskt bo tio pers i den, åker skidor på dagen och roar sig med måttlig mängd alkohol på kvällen. Allt för att vara pigg och utvilad morgonen efter, och inte heller ha någon onödig ångest.

Gode Jesus, att jobba den helgen vore alldeles ypperligt.

Jag är verkligen en sådan där sur människa som pajar partyt. Eller så är det helt enkelt så att jag är inte som alla andra...