...då vi såg "Music and lyrics" stod jag liksom handfallen. Återigen kan jag konstatera att det absolut bästa med filmen var slutet. "Music and lyrics" hade inte ens vanlig amerikansk gull-potential, trots att Hugh Grant och Drew Barrymore var de drivande krafterna. Vidare vet jag inte vad filmmakarna hade tänkt på då de tillsatte skådisar; av någon anledning var både managern och systern till Drew's karaktär SÅ MYCKET LÄNGRE än de bägge huvudrollsinnehavarna att det mest blev fånigt. I synnerhet då systern mer verkade vara man än kvinna, om inte under inspelningen så tidigare.

Nej, seriöst. "Små mirakel och stora" upprörde i alla fall, i all sin uselhet, vilket innebär att den i alla fall lämnade någon form av intryck. "Music and lyrics" är nog inte en film jag kommer ihåg ens imorgon.

Och apropå imorgon ska det dineras här. Är det någon som har ett smarrigt recept på fläskfilégryta tar jag tacksamt mot förslag.

Nu ska jag lyxa till med att krypa i säng och läsa. Förhoppningsvis blåser det inte så förtvivlat imorgon.