It's been a year. Now what? Jo, nu jävlar ska vi prata och prata och kanske vem vet ge något förtroende hit och dit och snälla alla män, skaffa för fasen inte ungar om ni inte har intresse av dem innan de fyllt vuxet. Min spontana reaktion när han MSN:ade mig var till J i telefon: "Nu vill min... öhh... typ... ja... pappa eller nåt mig nånting..." Varpå J svarade: "Vaddå pappa, menar du den där i Frankrike?" och jag kontrade med "Öh... jaa... just det. Nu är det väl nåt han vill - typ träffas - eller så har nån dött." Visst har vi en lysande relation?? (Återigen skaffa för fasen inte ungar om inte bla bla bla...)

Ingen har dött men jag kanske åker till Paris i början av oktober.

Jag kan inte leva med mig själv och studier. Det hänger över mig liksom ett ok av ångest. Imorgon ska jag ta hand om saken.

(Och igen: inga jävla kids.)