Ja, visst gör det ont...

...och det ska jag inte sticka under stol med. Tvärtom skulle jag kunna hänfalla i en orgie klyschor på ett ytterst kvinnligt vis, men ibland inser till och med jag att det skulle framställa mig som alltför patetisk. Nå, nu har jag fått gråta av mig litet, tyckt ruggigt synd om mig själv, saknat, gapat och förbannat för att i nästa sekund vältra mig i "tänk-om-jag-inte-sagt/gjort-sådär"-argument. Sedan tackade jag nej till ölburkar eftersom den enda sanning jag hade hittat i botten hade varit bakfylla och ångest och åkte istället hem till mor och rakade benen för första gången på en dryg vecka. Det hjälpte faktiskt upp humöret en hel del. Att jag dessutom har Jenna Jamesons "Att älska som en porrstjärna" att krypa i säng med gör också sitt till.

Och nu har jag mailat iväg en fråga till RixFM's "Våga fråga". Det är en riktigt briljant fråga och får jag inte med den i radio ska jag tamejfan lägga ut den här i hopp om att någon kan svara. Moahahaha.

Kommentarer
Postat av: Cabrini

Hejdu!

Ska du vara kvar där uppe vid vidablick hela livet? Det vore ju för himla trist, då lär ju vi aldrig springa på varandra i de fagra trakterna av Svartån? Jag hade ju tänkt att säga HEJ!...någon gång...

2006-09-22 @ 19:54:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0