Utan att vara sådan har jag insett att jag är värd så jävla mycket bättre. Och jag fattar, verkligen fattar alltför väl, men visst. Separationer svider alltid litet, i synnerhet i början, men jag vet ju att det går över. *rycker på axlarna* För att saxa litet ur en MSN-konversation:

spaceylisie säger:
ah, skönt iaf att det har gett mig insikt om att alkohol absolut inte är nödvändigt

spaceylisie säger:

snarare tvärtom

spaceylisie säger:

allt blir mkt bättre nyktert

spaceylisie säger:

och ärligare, sannare och uppriktigare


Och det, kära vänner, är något av det viktigaste jag någonsin lärt mig. Eller insett. Och jag kan inte förstå att jag mest av allt tycker så otroligt synd om inte mig själv, utan om honom. Men, jag vet också hur otroligt jobbigt det kan vara att ha människor som bryr sig om en. Sådant är svårt att hantera.

Nu har jag dock fått nog. Det finns gränser för hur mycket skit denna fröken kan ta för att hon bryr sig. Trist, men så är det. Jag har i alla fall haft en otroligt trevlig lunch idag; ibland måste man ta tillfället i akt och med facit i hand är jag så otroligt glad att jag gjorde det.

(Och Sofia, jag förringar absolut inte vår kväll igår; jag hade otroligt jävla supertrevligt!)