Av någon outgrundlig anledning blir det samma visa varje gång jag flyttar till något eget. Jag slutar äta. Tappar liksom intresset för det. Iaf för att äta hemma. "Men ta några mackor då!" uppmanar folk. Bara en sak att säga: Blä! Jag är fanimej inte SUGEN på mackor. Eller korv. Eller makaroner. Eller... precis vad som helst. Finns det något tråkigare än att äta själv? Jag tror inte det. Och finns det något som är mindre lockande än att laga mat när lägenheten är stökig, liten, skitig och allmänt "neej"? Icke sa nicke. Men vin i soffan en lördagkväll går alldeles utmärkt, och passerar klockan 00, ja då går det jävlar i mig fint att fixa käk. Singelliv, valfrihet och frihet i all ära, men när det ska till att ätas saknar jag verkligen tvåsamheten. Snart måste jag nog börja ge H&M matpengar, så ofta som jag äter där... Nå, får plocka upp en macka på OK/Q8 sedan... Typ.

Och idag har jag varit rapp i käften. Sådant gillar jag. Tog på mig den där nyköpta korta kjolen, men var inte riktigt hundra på om jag skulle ha den och lät således prislappen sitta kvar. Tänkte att Hanna skulle få göra en bedömning; trots allt är hon min personliga stylist och den som känner mig bäst. När jag skulle köpa mjölk på OK/Q8 drog kassörskan i prislappen och menade att "Alltså, jag vet ju inte hur det ska vara, men är det meningen att prislappen ska sitta kvar?" varpå jag kontrade med just det faktum att jag inte kan köpa ngt innan stylisten min har godkänd klädköpet. Vi garvade bägge, och det kändes verkligen hur kaxigt som helst. Får man göra så? Jag menar, det är ju sant... Om jag själv skulle handla mina kläder skulle jag se ut som något katten släpat in. Tack och lov finns Hanna, och hon kan. Verkligen kan.

Så anledningen till att jag är så satans snygg idag är Hanna. As always. *flinar litet*

(Och herrejösses så självbelåten man kan vara... Nå, imorgon är en annan dag och det finns skitdagar också. Låt mig sväva i det blå en stund. De gångerna är så få ändå...)