Jag visste att sanningen fanns där i botten när jag började. Om det rådde ingen som helst tvekan och rödvinet var gott, så då så. Och vilka sanningar hittade jag? För det första insåg jag det paradoxala i att försöka sluta äta chips och istället köpa en ostbit för tjugofyra kronor och trycka i mig nästan hela. Det var inte riktigt så det var menat... (Lugn, det finns en till ostbit kvar: totalt köpte jag ost för femtio spänn när jag inte ens har tvåhundra kronor kvar på kontot...) Sedan borde det bli en till insikt, men jag kom aldrig dit.

Jag fastnade i ett virrvarr av Tom Waits och Sigur Rós och förstod att hur jag än gör och var jag än är så kommer jag alltid att romantisera mig bort till andra platser och allt som är bra där. Det är så lätt att romantisera, jag är verkligen en drömmare på så sätt, och de platser och de situationer jag ser framför mig saknar helt verklighetsförankring. Jag vet att de där blå nätterna på Island med norrsken inte var ackompanjerade av musik och att jag troligen hade frusit om jag inte hade varit alldeles för full vilket jag för det mesta var där när jag inte jobbade. Och fylla förtar som bekant sinnesintrycken... Känslan av Island brukar för det mesta fylla mig med den där obeskrivliga ångesten som riktigt äter sig in i kroppen, jag har inte riktigt bearbetat den där resan, men likväl kan jag fundera på om det vore värt att åka tillbaka. Och här kommer det sjuka: jag åt så himla dåligt på Island, och jag tränade, rasade i vikt, och jag avskyr verkligen att jag håller på att bli tjock igen. Därför skulle jag vilja åka dit igen och hoppas på att samma känsla av ångest och ätstörning infinner sig. Helt vrickat och ett resonemang som tillhör puberteten. Mat är vidrigt och chips är värre, men det är så jävla gott att det inte går att låta bli...

Vidare saknar jag mig nästan sjuk efter min Örebrolägenhet. Det var så mycket hemma. Tänkte på det när jag stod på Sofias lilla utegång och tittade ut. Välbefinnande och hemma, men vad ska jag dit att göra igen? Och varför?

Varför kliar det alltid så hemskt i mig?

Den här trippen till Malmö var verkligen något av det bästa jag gjort på länge och idag har jag beställt en ny korsett...

Och jag ska kalla människor ytliga. *skakar förbryllat på huvudet vid den insikten*

Nu måste jag sova och förbränna alkohol till dess jag ska köra till skolan imorgonbitti...