...jättefånigt kontaktförsöksmail på BC i vilket killen skriver följande: (i vanlig ordning när jag hänger ut mail får författaren till detta opponera sig om han vill, och göra det på lämpligt sätt...)

"Utsidan ger insidan en chans, insidan ger utsidan sin glans... Alla kan få min uppmärksamhet.. Många kan väcka min nyfikenhet.. En del kan väcka mitt intresse.. Några kan få min vänskap.. Få kan få min Kärlek.. Men bara EN kan få mitt hjärta!!"

Nå, så tänkte jag, "...bara EN kan få mitt hjärta!!", är inte det för att tala klarspråk ren och skär bullshit? Jag har sett alldelse för mycket trots min ringa ålder, så vad gäller kärleksdravlet och hjärta hit och dit är jag på tok för cynisk. Inget förvånar mig längre. Verkligen inte. Och ibland funderar jag på om jag har borderline eller inte. Apropå inget alls, sådär. Så kan det vara när man läser psykologi.

Imorgon går skolan bort, tyvärr: ska till doktorn, eller tja, snarare gynekologen på en sådan där obligatorisk cellprovtagning. (Vilket f.ö. min mor blev förtjust över; "TÄNK att du blivit så gammal! Åh, vad tiden går...!" Kanske har det något att göra med hennes yrkesval, jag vet inte, men när man ser hennes mani gällande min blodådra i höger armveck kan man ibland fundera...) Givetvis ska jag gå dit, ngt annat är dumt, men tycker nog att de kunde haft litet mer framförhållning än ett brev på fredagen när man skall infinna sig på måndagen därefter... Så, skolan blir lidande.

Tänkte mig en stilla hemmakväll, men det blev nya Beck-filmen vilken faktiskt var... Pja, rätt ljummen, som synes i rescensionen ovan. Faktum var att den lämnade mig relativt oberörd; Gunvald var inte Gunvald som han brukar, och de hade hyrt in halva "Tre Kronor"-gänget som skådisar. Och Måns Nathanelsson. Helt plötsligt blev det alldeles för mycket TV-såpa över det, och att se "Kotten" Koriander från "Tre Kronor" spela hustrumisshandlare som sitter på vinden iförd t-shirt, kalsonger och Adidasdojor kändes inte trovärdigt. Inte heller Ing-Marie Carlsson hade något att göra där. En besvikelse, helt enkelt. Som med så mycket annat: Det var bättre förr!

Nu ska jag äntligen krypa ner i sängen, vilken jag ännu inte lyckats bädda om i. Sådant känns så himla sunkigt. Imorgon, imorgon. Typ. Att basta med Oona ikväll var verkligen GULD!