Hade nog en av mina värsta kvällar på Bolanche: spelade uruselt, var verkligen hur ofokuserad som helst och kom på mig själv med misstag efter misstag. Roligt var dock att träffa flertalet "kändisar", varav en var en tidigare intim sådan. Till min stora förtjusning fick jag säga till honom att "Jaha, då får du stoppa in den då..." eller hur jag nu uttryckte mig, med syftning på det där svarta kortet som ska kupera leken. *asgarvar* Just det faktum att det liksom... jaa... "stoppats in" ett antal gånger tidigare gjorde det hela så mycket mer pikant. Ms. Cosmopolitan kikade också förbi med sina "vi är så jävla snygga"-polare och stod och hängde out of no reason at all. Vilka det nu var som hade träffat henne tidigare och sagt att hon såg medelålders-sliten ut hade verkligen rätt. Tragik. Ah, ytterligare en sådan där bekantskap jag aldrig sörjt. Faktiskt. Selle satte verkligen fingret på spiken (eller hur talessättet nu är, jag vet inte, eftersom klockan är 04.55 och jag bara har gröt i huvudet...) när han med hjälp av DLK's "Egon" beskrev henne. "Världen befolkas av mig; mig och mig och mig, bara mig och min mamma" Vi kan ta för oss precis som vi vill, vem som kommer efter oss det gör detsamma, eller hur?" Och jag kan komplettera med Lasses "Idiot", Winnerbäck-torsk som jag är. Hmm, om jag inte missminner mig så GJORDE jag faktiskt det... Kompletterade, alltså...

Så fick vi ett helvete att banka: allt gick verkligen käpprätt åt helvete, vilket jag förstår, eftersom varken jag eller Totte kunde det hela. En timme tog det. Halv fyra stod jag på Statoil för att köpa cigg åt M som var home alone och röksugen. Fick dock chansen att überflirta med butiksbiträdet, och fick faktiskt flirten besvarad tills dess han fick en korvkund. Vi ansåg bägge att jag borde jobba där, gärna natt. *flinar* Så till M, och fram med "sopskyffeln" och litet allmän vänlighet med en kopp varmt té som väntade på mig när jag kom. (Guld värt!) NU, äntligen, ska jag krypa ner i sängen. Morgondagens bekymmer får jag ta imorgon. Av någon icke helt outgrundlig anledning tror jag att imorgon bara blir allmänt dryg och tjafsig. Blä. Varför ska jag dra på mig situationer som den här? Jag blir så trött på mig själv...

Tillägna ska jag slutligen göra litet extra energi till alla Ms Cosmopolitans därute som borde ta sig en funderare. Det är dock inte säkert att det funkar: i det här fallet har det inte gjort det.

Du tar din vän till krogen, där du trivs och kan va offensiv.
Du talar om dig själv, som om du visste nåt om kärleksliv.
Succéer, kabaréer, entréer och turnéer.
Ignorera gärna vännen mittemot.
Du pratar strunt om allting runtomkring, som om hon inte betydde nånting.
Men, vem är det som du tänker på om natten, när du vakar, idiot?

Vad konstigt att du vinglar för dig själv när du har svårt att stå.
Din vän har gått ifrån dig med miraklet som du väntat på.
Det blir max ett litet skvaller när du slutligen faller.
Och ingen står och tar emot.
Du kanske borde tänkt på hur du mår.
Du kanske borde tänkt på hur det går.
Du kanske borde tänkt på nånting mer än bara kicken, idiot!



Godnatt!