För du får ingen tröst av din inre röst; den vill knäcka dig varenda höst..."

"...och gråa dagar skyndar aldrig på..."

Jag undrar vad det här handlar om egentligen. Det är inte ens november. Alldeles nyss var det ju helt okej. Jag vill verkligen verkligen verkligen vara glad. Var ska jag ta vägen, och vad kommer jag att ta mig för under resans gång? Jag är tamjefan helt jävla gränslös i mina handlingar, för att inte tala om självdestruktiv. Men ack så knullbar. Jag menar, jag ligger ju med alla, visste ni inte det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0