Typ. Halloweenparty i antågande och varför inte för en gångs skull kosta på spektaklet? Menar, jag är inte tjejen som går på Dekadance, FPP eller andra motsvarigheter och när jag väl har en chans att svida upp mig i bästa fetischutstyrseln borde jag ta chansen, inte sant? Och på samma gång få användning för katten som än så länge varit relativt oanvänd...? Om inte annat som schysst rekvisita? Litet switch, sådär... *flinar pillemariskt* Problemet är dock: jag behöver HJÄLP to dress up, just eftersom jag inte är så väl bevandrad i fetischmodet... Så hur gör man??!!

I övrigt har jag tillbringat kvällen framför videon (japp, det finns folk som fortfarande kollar på VHS...) och kikat på 9½ weeks. Har inte kollat klart på den, men när Mickey Rourke ber henne ställa sig mot väggen och dra upp kjolen "to get spanked" smälter jag. Hur det sedan går vette fan, men så långt som till "You can leave your hat on"-scenen är jag tvärnöjd och sitter och småfnittrar. För att inte tala om när han testar dressyrspöet på Kim Basinger i affären. Mys.

Och har jag någonsin varit så offentlig i min blogg med mina småintressen som nu? Reflekterade över det härom dagen, litet sådär att det kanske anses vrickat, sjukt, obscent eller kalla det vad ni vill, och "vad ska folk omkring mig säga" osv. Men herregud, folk kan ha de mest sjuka dragningar/läggningar och jag är trots allt ett barn av åttiotalet som växer upp på 2000-talet. Vi förmodas vara open-minded. Allting är relativt och så länge jag inte skadar någon får det vara så. Take it or leave it, och jag tänker aldrig mer ha ett renodlat vaniljförhållande med någon igen.

Problematiken som gör sig gällande är dock det faktum att allt för många unga tjejer använder BDSM på ett självdestruktivt och ytterst oseriöst sätt, vilket jag märker att många män, särskilt äldre s.k. Masters drar nytta av. Jag måste hävda att BDSM som koncept egentligen inte har något alls med fetischer att göra, samt att man inte alls behöver vara mörk, svår och deprimerad med demonerna hängande över sig för att syssla med BDSM. Tvärtom. Och så finns de där rabiata radikalfeministerna som hävdar att kvinnlig underkastelse gentemot en dominant man är ofeministiskt och stärker könsrollerna. Återigen: tvärtom. Finns det något mer feministiskt än att "med största vilja och helt utan skam sänka blicken, för att sedan kunna lyfta huvudet och känna stolthet"? (För att citera en snart etablerad författarinna med smak för det goda här i livet.)

För att återgå till det där med unga tjejer och BDSM är det tyvärr så att de kastar ett konstigt ljus över oss som inte är ett dugg självdestruktiva, inte har några traumata med oss sedan barndomen eller liknande. En ung tjej är litet "slit och släng" har jag märkt, och jag måste fråga mig varför dessa tjejer är så "eager" att inleda s.k. 24/7-förhållanden? "Gör vad du vill med mig så länge du tar hand om mig och älskar mig"? Eller är det allmängiltigt vad gäller de människor som påstår sig ha eller vilja ha sådana relationer?

Enligt mig existerar inte detta fenomen, och det där med TPE förefaller mig också litet absurt. Om man får vara sådan. Jag skulle aldrig lämna över mig själv så totalt till en människa, vare sig i vardag eller lek. En relation för mig, ett förhållande, ska vara jämlikt så långt det går. Och givetvis handlar det om kompromisser, BDSM eller ej. Och respekt. Och tillit. Listan kan göras lång. Ingen människa ska ha den makten att styra över en annans liv. Inte enligt min mening. För mig är det viktigt att särskilja lek från allvar, från vardag.

Och, för att avrunda, BDSM är precis lika sjukt som homosexualitet. Det vill säga inte ett jävla jota. Lev och låt leva, och till alla er som kommenterar min blogg via Darkside, QX. SprayDate, Helgon.net, LunarStorm eller var ni nu kommer från: kan ni inte mata mitt ego ytterligare och kommentera här istället? ;) Jag älskar det här lika mycket som jag älskar min egen röst.

Natti.