...är något jag faktiskt önskar att jag led av när det gäller jobb. Iaf just nu. Eftersom jag inte kunde somna somnade jag givetvis en sådär fyrtio minuter innan klockan ringde. Och jag fattar inte vad jag har fått för konstig tur idag, en delad tur, men inte en delad som jag är van vid; 7-11/16-21, utan 7.30-12.30/16.30-21.00. Vilket innebär jättemycket bara hem och vända. *skakar trött på huvudet*

Övervägde en stund att lägga mig tio minuter eller ngt innan jag måste knata iväg, men kom fram till att det bara är att förvärra detta lidande... Och NU är jag hungrig, men what the heck to eat?? Eftersom jag aldrig äter här hemma har jag inte heller något att äta. Helt enkelt. Inte hinner jag frukostera på jobbet heller, utan är så illa tvungen att vänta till fikadags som blir när? Vissa gånger önskar jag verkligen att jag kunde ha ett fast 9-17-jobb. En annan tid, kanske. Eller ett annat liv.

Och så tittar jag på novemberschemat this far, bara för att inse att jag har EN helg ledig. Nästa helg. Sedan jobbar jag varenda helg. Kan fundera över hur decemberschemat kommer att se ut då... Julhelgen blir då en herrans massa jobb; dels på hemmaplan, men förhoppningsvis också juldagen på Bolanche. Menar, jag går ändå aldrig ut då. Har alltid jobbat annandagen eller juldagens kväll...

Nåja, kan lika gärna dra mig mot jobbet och hämta den timrapport som måste lämnas in innan månadsskiftet. Annars blir det tråklön i november...