Såg just femmans nya serie, "Ugly Betty", och vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Kan tänka mig att en långkörare av ett program som det kan skapa vissa problem; det känns litet liksom det just är Bettys "fula ankunge"-look som skapar serien, och uppenbarligast kan man inte låta denna ankunge förvandlas till en vacker svan. Konceptet brister då, tror jag. Vidare känns det litet som att man redan sett det hela förut i otaliga filmer och serier, hur en ful, fet och dum brud plötsligt får upprättelse. Men jag måste fråga mig; jag fattar ju att de dragit hennes fulhet så långt det bara är möjligt, men det finns ingen som helst realism i det hela! Eller är det bara jag som anser att människor med ett sådant utseende, på en sådan arbetsplats (ett modemagasin eller vad det nu är...) faktiskt måste shape up för att passa in? Eller är det någon slags amerikansk moral producenten Salma Hayek vill förmedla, att man ska se bakom de fula fasaderna och upptäcka skönheten inuti? Well, lätt att säga om man för det första själv är toppmodell och när USA för det andra är på väg mot en kollektiv "Ugly Betty"-look.

"Ugly Betty" var verkligen inget nytt, mest ett tragiskt försök att... jaa... Jag vet faktiskt inte. Men att premiäravsnittet i USA hade 16 miljoner tittare säger väl mycket bara det. Faktiskt. Rekommenderas inte. Det finns bättre saker att ägna sig åt tisdagar 20.00.