...så går jag nog sönder. Det spelar ingen roll hur många glas vin man dricker eller inte dricker eftersom jag är hemsökt. Så längtar jag efter den där friheten och lyckan blaha blaha jag alltid skriver om och alltid längtar efter men den finns inte och det känns så jävla jobbigt att inse det. Dessutom har jag brutalångest över allt käk jag proppat i mig. Ska äta upp champinjonerna i kylskåpet imorgon och sedan startar projekt sluta äta. Iaf under helgen. Jag kan inte begripa varför kroppen känns så mycket renare och lättare utan mat; det är ju sjukt egentligen. Varför käre gode Gud kunde jag inte slippa min spyfobi? Allt hade känts så mycket bättre utan den. Jag börjar verkligen bli sådär äckelfet igen och jag avskyr verkligen hur jag ser ut. Måste bara pallra mig iväg till gymmet innan det börjar gå för långt, så pass långt att jag inte vill visa mig i en gymlokal eftersom folk liksom stirrar medlidsamt. Usch. Sådant avskyr jag.

Kanske borde sova... Ska till mamma och tvätta imorgon bitti, tänkte jag, och sedan Borlänge. Måste plugga. Jag har bara släppt allt sådant. Orkar inte. Verkligen orkar inte.