...hur man skriver!! Eller skiter de bara i att göra det riktigt på nätet?! Kikar i andra människors bloggar, läser mail och andra inlägg och begriper inte hur dessa människor någonsin fick det jobb de har eller antogs till den utbildning de läser. Ett exempel? Pja, läkaren som skrev i stil med följande: ja,du vet att där jag bor ochså...(.ler...)i typ sundsvall(inte riktigt men nästan,kanske utanför..  ) så bode det en tant,som..ja,var lite udda(nu ska inte jag dömma andra,men endå..eller va tycker du ? ja tycker de är bra ...   ) Oh dear God, den läkaren får aldrig träffa mig; bara tanken på hur min journal skulle se ut är skrämmande...

Eller som till mig jämnåriga människor: "nu ska ja laga maten å ja hoppas att älsklingen kommer snart för ja har inge liv egentligen å pluggar på högskola å e en av alla d som ska styra d här landet å d bli väll jättebra" Och GUD så pinsamt!! Vad är det för fel på att fixa käket innan sambon kommer hem för att vara litet schysst; det går nog alldeles utmärkt att styra landet med sin fashionabla utbildning ändå. 

Hmm... Jag tror egentligen att det är för lätt att skaffa sig en akademisk utbildning idag: med tanke på att vilket som helst pucko kan bli läkare, kirurg, socionom, polis eller you name it. Hur jag nu kom in på det... Hur som; får man inte plugga på ett ställe försöker man på nästa, och fixar man inte praktiken på ett ställe gör man det på ett annat. Och det man inte behöver kompetens till kan köpas med pengar. Det vill säga allt. Äh, jag vet vad jag menar, men i mitt sick-fuck bakistunga huvud är det stopp. Nu ska jag dricka vatten och gå till jobbet... Ikväll blir en lång kväll, känner jag på mig, men jag vet ändå hur jag ska stava till det. Akademiker eller ej.