Jag blir tokig. Vid närmare eftertanke är "tokig" bara förnamnet. Micke petade i det andra ram-minnet idag och tro det eller ej, men det funkade. Äntligen! Det funkade till och med efter en omstart av datorn. Kärlek till folket, trodde jag och började ösa rågade mått uppskattning och tacksamhet över min kaffepartner. Sedan fick Micke åka hem och jag åkte till Oona. Och så dog datorn. I stort sett direkt när jag kommit innanför dörren. Too late att hämta tillbaka Micke för att be honom dra ut minnet och stoppa in det igen. Fuck, fuck, fuck. Imorgon, då jävlar...

Tack gode Gud för den bärbara...