Eller snarare: nackdelarna med att jobba natt. Hmmpf. Klockan är snart halv tre och jag är klarvaken efter att ha jobbat igår natt och således vänt på dygnet. Om sex timmar förmodas jag vara i skolan, och jag kommer att bli klart imponerad av mig själv om jag lyckas somna innan 05. Suck. Frågan man kan ställa sig blir så: kommer fröken att gå till skolan eller ej?! Hade detta varit en sådan där site typ Expekt.com hade man säkert kunna sätta pengar på det. Och jag har på känn vad svaret på frågan blir. Även om jag verkligen borde borde borde gå till skolan imorgon. Nå, jag får skicka iväg ett mail och ta mitt straff. Något annat finns inte att göra. Helt enkelt. Dessutom ska jag jobba hela helgen ändå, nattjobb inräknat, och måste få en riktig natts sömn.

Och varför blir man så hungrig på natten? Eller hungrig överhuvudtaget, lately, skulle jag vilja säga. Så här panikhungrig har jag inte varit på många år! Och mest är jag pasta med musselsås-sugen. Av någon outgrundlig anledning.

Idag (läs: igår) var verkligen en riktig turdag för min del. Egentligen, alltså. Först fick jag tag på en urgullig stuga. Perfekt. Fick god mat hos mor. Perfekt. Vann en hundring på en Jack Vegas-apparat i Borlänge. Efter att ha satsat nio kronor. Många bäckar små... Perfekt! Inte lika perfekt var det att drömma om Ugly Betty och blöjor efter att jag lade mig att sova på morgonkvisten. Riktigt scary, måste jag säga, och säkert något freudianskt. *smajlar*

Hela veckan har faktiskt varit toppen så här långt. I måndags fick jag ett ryck och dinerade med min Gode Vän i ett helt annat landskap än Dalarna. Utöver utomordentligt trevligt sällskap över en bit mat var jag tvungen att skiljas från ett stycke baby jag haft i min ägo sedan ett år tillbaka. Tack för lånet och jag sörjer. ;)

Nu... Ja... Nu är klockan alldeles straxt halv tre och jag kanske skulle... Ja... Läsa en bok, kanske. Sova går verkligen inte; jag har försökt, men tankarna är någon helt annanstans. Och för första gången på MÅNADER är de inte direkt rumsrena, om man får skriva så i en offentlig blogg. *skrattar* Det finns bara en sådan himla massa skit att skyffla ut innan jag är klar med mig själv och ibland tror jag att jag skulle behöva hjälp till det. Nu vet jag dock vilka skraplotter som inte ens är värda chansningen eftersom vinsten snarare blir ett minus på kontot än ett plus. Läropengar, säger mormor och ibland är hon vis. Nå, livet går upp och ner. Det är väl det som kallas att leva, eller iaf vara en del av den leken.

Jag är hur som så jävla nöjd just nu. Verkligen riktigt jävla nöjd.