(Och egentligen borde jag inte ens skriva om det, men jag blir så jävla full i skratt över människor med sådan extrem besserwisserattityd att jag inte kan låta bli! Nå, here we go...)

Fick ett mail från en trettiosexårig pojke på SprayDate och svarde artigt på detta, varpå han replikerade med "Hur är det uppe i Lappland" eller något lika IQ-befriat. Jag bad honom då fråga någon i Lappland, eftersom jag - då jag befinner mig åtskilliga mil därifrån - faktiskt inte kunde svara på den frågan, och att konsultera smhi.se kändes litet väl överambtiöst för att inte tala om opålitligt. Nå, får tillbaka ett "Jaha, jag trodde allt över Örebro var Lappland" och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta över ett beteende som folk i allmänhet ser ner på och ikläder stockholmarna när de ska generalisera mentaliteter. Eller, gråta åt att världen faktiskt ÄR förtappad när en snart medelålders man tillåter sig att bete sig som en liten grabb från Öfvre Östermalm, en bortskämd snorunge som frågar om det finns svenskt kaffe på hotellet i Uppsala. Jag avskyr verkligen sådana där människor, och visst är jag snar att döma, om det finns inga tvivel, men snälla! På något sätt önskar jag att jag kunde säga att "de" är dumma i huvudet, rakt av, men egentligen tycker jag synd om "dem" för att de är så fruktansvärt omoget löjliga. Amen. (Hmm... Fredrik frågade iofs innan Frövi om vi var nära Dalarna eftersom det var snö på marken, men tror nog ändå att det mest var ett skämt...)

Har varit på julbord med släkten och de andra farmföretagarna i trakten och kan utan att överdriva hävda att jag inte behöver äta något mer alls fram till jul. Och så har jag tackat nej till arbete, för en gångs skull, då det handlade om ett väldigt speciellt slags nattjobb helt allena. Tackade nej då jag aldrig befunnit mig ensam i den specifika situationen och inte riktigt visste hur min reaktion skulle vara beroende på utfallet, eller om min kompetens skulle räcka till. Fick dock litet småångest över att ha sagt nej, eftersom jag bett om så mkt jobb som möjligt, men säger magkänslan spontant nej är det nog bra att lita på den. Har jag lärt mig. Kanske hade erfarenheten varit nyttig, men jag tar den hellre på dagtid med en till ur personalstyrkan med mig, än ensam på natten.

Nu: pjaa... göra något... annat? Eftersom jag sovit på eftermiddagen är jag inte ett dugg trött och alla mina tomskivor och filmer är i stugan.