Och hittills börjar den här julhelgen lysande. Eller inte. Har fått mitt i särklass livs sämsta "julgåva" och kan efter knappt två timmars sömn säga att... Ja... Jag vet inte vad jag ska säga. Det gör mig bara så fruktansvärt ont, att en människa man verkligen anser vara en god vän, en nära vän, i ren respektlöshet och egoism lyckas sabba en hel relation på en millsekund. Men, det var väl som han själv sade i början av relationen: att det kan ta år att bygga upp, men en sekund att rasera. Grattis, you did it. Och jag hoppas att det var värt det.

And I'm a total mess som inte kan tänka strukturerat överhuvudtaget. Det är bara panik och ångest inuti och jag kunde inte fått en bättre början på julhelgen. Jag känner mig så fruktansvärt jävla kränkt och billig. Och för det avskyr jag mig själv.