Generationskriget enligt Aftonbladet...
"- De är lata och har väldigt hög svansföring, säger hon om 80-talisterna. '...' Jag tycker att de är rätt så gnälliga och rätt så bortskämda. Samtidigt som de har höga krav på att arbetet ska vara utvecklande och lönen hög." och fortsätter sedan med att lägga ansvaret på... Sin egen generation:
- Jag tror det beror på att vi 40-talister har curlat dem så mycket. De har haft en enorm räkmacka och inte på något sätt behövt anstränga sig. Men när de ska släppa taget så är inte verkligheten på det viset. '...' Till skillnad från andra generationer som verkligen har arbetat och rättat munnen efter matsäcken har den här generationen haft en ganska stor matsäck från början.
Så säga vad man vill om Gustav Fridolin - men han slog huvudet litet på spiken:
"- Vi skulle gärna skaffa fast jobb och bostad - om det bara fanns några."
Jag menar inte att det inte FINNS något fast jobb och att skaffa bostad är förhållandevis enkelt på landsbygden. Problemet är bara att man bli vuxen så mycket senare idag. Kanske beror det på hur vi har curlats, men också på hur världen och samhället har breddats något så enormt för vår generation jämfört med 40-talisterna. Vi har fått lära oss att ifrågasätta - vara (käll)kritiska - och att auktoriteter inte är auktoriteter i ordets rätta bemärkelse. Väldigt få av oss har vuxit upp i hem där man riskerade en risbastu till efterrätt eller där mat inte var en rättighet per definition alla dagar i veckan. Möjligheter har vi tusen av och vi stressar genom det mesta för att hinna till nästa grej, nästa jobb, nästa projekt.
Under tiden pratas det om att höja pensionsåldern, göra det än svårare för 80-talisterna att äntra arbetsmarknaden på riktigt. Detta för att 40-talisterna fått mersmak på vad de själva missade. Delvis, i alla fall. För den bittra sanningen är ändock att nej, vi kan inte välja och vraka. Att förverkliga oss själva är ingen rättighet, det är en dröm vi lever på och ingen ids väcka oss ur den för att stoppa kaffekoppen under näsan och låta oss lukta på det bittra kallat "verkligheten".
Och när jag har bläddrat i VHS utbildningskatalog har jag inte tänkt på vad jag VILL bli. Jag har tänkt på om jag kommer att få några jobb. SÅ bortskämda är 80-talisterna. Eller åtminstone den cyniska delen av oss.
Läste artikeln nyss och såg även när Adamo och Fridolin var med i Babel (du kan också kolla på programmet via svt-play), jag blev förbannad. Fattar inte vad hon snackar om? Jag känner igen mig på pricken i Fridolins beskrivning av 80-talisterna, en generation jag själv tillhör. I media framställs vi som bortskämda snorungar och valsar in på arbetsintervjun och kräver hög lön på en gång, som om vi kunde snyta pengar ur näsan, att vi tackar nej till jobb, att vi är egoistiska individualister som hellre backpackar än jobbar på Ica. Va? Jag förstår ingenting. I min verklighet så är min generation dom som aldrig kommer in på arbetsmarknaden, dom som tackar ja till arbeten under dåliga förhållanden, till dålig lön, för att de måste. Jag har vänner som går på socialbidrag, vänner som bor hemma för att det inte finns några lägenheter (jag är själv en av dom), vänner som jobbar under usla förhållanden. I min verklighet så är 80-talisterna dom som aldrig får chansen att växa upp, aldrig får chansen att visa vad de går för, aldrig får chansen att forma sitt eget liv, följa sina drömmar. Vi är utanför. Vi kommer aldrig in.
jag tänker så. jag ska utbilda mig till något där jag kan få jobb direkt. sedan vill jag ha mina kvällar och helgen lediga. komma hem till mitt lilla lagom-hus och till min lilla lagom-familj.
fast min far har uppfostrat mig till en stark kvinna. jag har bett min far om ursäkt. att han uppfostrade mig till så mycket mer fast jag bara vill ha ett "lagom-liv".
men han sa då att han bara vill att jag ska vara lycklig och han tyckte det var bra att jag var/är det.
och det vi pratar om :)
det är just det jag tänker på. OM jag ska blir klar med allt så kommer det ta ca 4 år sedan ska man vara gravid i 1 år då är mille 5. sedan när mille är 10 är den yngre 5. mille 15, yngre 10... ja du förstår. det vill jag/vi inte!!!
det skiljer 2,5 år mellan mig och lillsyrran. min mamma har sagt att hon ville ha oss tätare men att det inte tog så snabbt som hon ville så att säga.
vi har haft mycket glädje av varandra. även mycket annat också men det hör till. haha
och jag roade och hjälpte till med syrran när jag var liten. mamma var så glad över det, hon hann med en massa tyckte hon. mot när bara jag fanns.
sedan när jag är 43 är mille 20 år och även en lite yngre bror/syster är "gammal" nog att ha lämnat boet. då får jag och nichlas massa tid för oss. då kan vi ta motorcykelkörkort och åka runt i europa :D
såååå. när kommer lillebror eller lillasyster? för Eira då? :)
