Saxar MSN-konversation:

[10:48:23] spaceylisie säger: jo, å ena sidan är det kul, men som jag sa: novembergrått... då längtar jag alltid bort.
[10:48:31] The Perbarn säger: Hehe, jag förstår dig..
[10:48:38] The Perbarn säger: Vart vill du helst vara då ?
[10:49:18] spaceylisie säger: åhh... jag vet inte... på väg någonstans, bara. flygplats. paris? riga? tokyo?
[10:49:31] The Perbarn säger: =))
[10:49:56] The Perbarn säger: Paris..
[10:49:58] The Perbarn säger: Mumma.
[10:49:58] spaceylisie säger: någonstans bara... bort från vardag
[10:49:58] The Perbarn säger: : )
[10:50:04] spaceylisie säger: paris är grymt, ja

När jag satt på Arlanda för någon månad sedan, på väg hem från Stockholm, tillbringade jag nästan en timme där på caféet på SkyCity stirrandes ut genom de stora fönstren. Såg solen gå ner, såg planen lyfta; "Låt säkerhetsbältena vara på till dess att lampan har slocknat. Life vest located under your seat. No smoking allowed on this flight."

På väg. Alltid on the run och alltid någon annanstans, bara inte här och bara inte vardag. Jag förstår inte hur jag ska kunna vara på samma ställe - här - i åtminstone ett och ett halvt år till. Och jag begriper fortfarande inte hur jag kan vara så ofattbart rastlös. Varför jag aldrig kan nöja mig. Så typical me. Det finns alltid något mer, något större och något bättre och jag vill ha hela paketet nu, på en gång och helst igår.

Och plötsligt trillar poletten ner. Shit. Ibland är det grymt nyttigt att chatta. Nu ska jag ta tag i min nyvunna insikt. Om någon har tid, that is. Jag vet precis vem jag måste dividera det där med.