Läser i Aftonbladet att fribeloppet för "privata tjänster", i dagsläget 1000 kronor, kan komma att höjas till 10.000 kronor. Å ena sidan kan jag tycka att det här är lysande, om inte annat sett ur ett slaskjournalistikperspektiv där någon slags hetsjakt efter skattefuskande politiker närmast kan jämföras med 1500-talets häxprocesser. Å andra sidan tänker jag på hur fribeloppet för arbetande studenter varit på tal att höjas, men inget görs. En lustig parallell, bara, om människors olika värden...

Hur som, jag börjar bli less på denna hetsjakt jag tidigare nämnde. Vi diskuterade - eller försökte diskutera - ämnet på gårdagens föreläsning efter att ha lyssnat på ett inslag från P1, tror jag att det var, där bl.a. Johan Ehrenberg från ETC förde fram sina åsikter om svartjobbare. Be mig inte berätta utförligare, eftersom jag faktiskt inte riktigt minns...

Det finns inga perfekta människor, och i ärlighetens namn: Vill vi ha en politiker, en folkvald, med gloria och knäppta händer? Är man verkligen en sämre politiker, journalist, socionom eller dagmamma för att man inte har betalat TV-licensen? För att man någon gång i sin ungdom testat röka hasch? För att man går på sexklubbar? För att man har en affär vid sidan av sitt äktenskap? Eller för att man betalade svart till kakelläggaren? Kan det inte snarare vara som så, att man är aningens bättre som politiker, journalist, socionom eller dagmamma då man har en ryggsäck full av mänskliga misstag och erfarenheter?

Och i ärlighetens namn: Jag föredrar en kvinnlig kulturminister som aldrig betalat TV-licens framför en minister som för skattepengar betalar porrklubbsbesök. Vill man kolla på nakna flickor är man fri att göra så, men kalaset kan man pröjsa själv.

Hur sägs det i Bibeln:

Den utan synd kastar första stenen...?