Var och handlade med kära mormor idag och inledde en ganska oseriös flirt med... ja... vem? Ingen aning! Men, inte att förglömma: nog i särklass den sexigaste man jag sett på bra jävla länge. Lång, mörkhårig, såg intellektuell och humoristisk ut. Fantastiskt leende. *speechless* Faktiskt rent utseendemässigt verkligen Mr. Right för denna fröken. Vi pratade inte, bara flinade mot varandra varje gång vi stötte ihop, och jajamänsan: naturligtvis var min Mr. Could've been right gift. *stönar* Eller åtminstone förlovad, ring på fingret hade han iaf... Vad är det med världen?? Har ingen LUST på gifta karlar; orkar inte med förbannade fruar och tissel-tassel och "älskling jag kommer hem snart, jag är någon helt annanstans än där jag egentligen är men det kan jag inte säga eftersom då blir vår relation dålig" osv. I know the story. Och den intresserar mig inte.

Hur som var det faktiskt skönt att "träffa" den här karln på Willys; det var så länge sedan jag uppriktigt kände mig dragen till någon av det motsatta könet. Bara den känslan var faktiskt trevlig, litet sådant där bubbel i magen och ett jättesmajl på väg tillbaka till mormor. (Karln tutade och vinkade faktiskt när han körde förbi mig...) Ååh, så snygg han var! Eller manligt vacker, snarare.

Märkte när jag var på middag idag att yngre killar nog inte är min kopp té. Visst, de är jättesöta, men det finns inget spår av manlighet hos dem. Nå, kanske behöver de inte närma sig pensionsåldern heller, men jag har riktigt svårt att se mig själv med en kille under 30. Då lär det nog vara något exceptionellt. Majoriteten av de killar under 30 jag har träffat har inte haft ett uns manlighet i kroppen. Inte den där lugna tryggheten i sig själv som är så attraktiv. Mackie är väl ett undantag, men han har å andra sidan inte gett mig någon riktig förlovningsring än. Däremot en rödlöksring för flera år sedan då vi helt platoniskt förlovade oss. *ler brett vid minnet*

Hur som. Min Mr. Could've been right turned out to be Mr. Handsome married guy och då var det bara att ta suddgummit. Men det leendet glömmer jag inte i första taget...

Och middagen på S1 var helt outstanding. Synd, bara, att jag hade bilen; annars hade det blivit ett glas rött till maten. Öppnar en flaska nu istället. Ikväll är det Lisa-kväll.