Och jag undrar förtvivlat varför det ska vara så svårt att hitta någon med precis lika ofrånkomligheter som jag. I grund och botten är jag nog weird och i grund och botten vill jag nog förbli precis så weird. Det vore bara trevligt att vara weird tillsammans med någon. Det tycks mig allt för lockande att kunna avstå. Litet som att aldrig mer få äta chips: jag skulle längta mig vansinnig.

Så varför varför varför hittar jag inte det där weirdot?

Egentligen är jag ju nöjd men vissa dagar svider det litet mer...

Njuront. Så in i helvete. Die, fuckers. Imorgon jobb. Nu säng.